Genom linsen kramar hon ur det vackra ur en grå dag, hon pratar om den som alla andra pratar om vårsolen. Oftast förstår jag vad hon vill och menar, det är mycket känslor i den yogakropp hon bär upp med drömmar om resor. Diverse visdomar har jag lärt mig av henne; och jag behöver inte skämmas när jag inte förstår. Vi tar det en gång till - och sedan får jag förklara. Snart är terminerna till ända, vi pratar inte om det. Det är det ingen som vill. Och ännu ligger det inte som ett moln över oss - än är allt glatt, trots panik och skrivkramp.
Det är mitten på april och vi ses inte så ofta, inte så ofta som under hösten. Det var en bra höst. Ny vänskap och kunskap under termoskaffe-dagar och anslagsväggar. Insikter, åsikter och (framtids)utsikter.
Jag säger att jag vet hur hon kommer bli som pensionär, tänker på min fina granne i skogen där jag sprungit barfota på korkmattor, plastmattor och bakat med hundraåringen i det gamla köket. Underligt att två personer i ens liv ger samma intryck, känsla. I sommar ska jag besöka den äldre av dem och berätta om den yngre. Dricka kaffe klockan elva.
Imponeras av det hon åstadkommer med sax och lim. Avundas hennes beslutsamhet.
Tycker mycket om. Min första nya vänskap här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar