Lutar mig tillbaka i nöjdheten

Igår åkte jag tåg och funderade, befann mig i Riksarkivets forskarsal Kryptan för att läsa igenom några centraldossiéer om Josef Frank, Arne Jacobsen och Poul Henningsen till b-uppsatsen i Historia (den sista jag skriver innan examen). Efter en lång date med Eric - min Eric i den göteborgska tröjan och det orangea skägget. Han som läser på masterprogrammet i Arkeologi. Så, efter det - åkte jag åter igen tåg och tänkte på mig själv. Kom till insikten att jag faktiskt kan forska, skiva uppsatser och producera text på universitetet som andra lär sig något av. Senaste tiden har jag träffat viktiga personer som jag ser upp till, och de verkar intresserade och i viss mån imponerade av mina ämnesval och uppsatser. 

Det känns stort att komma till insikten att en faktiskt är duktig och få vara nöjd i det en stund, innan jobbhetsen och examenspaniken tågar in. 

Brighton och den fantastiska vänskapen

Livet kom emellan

Det har inte redigerats några fotografier sedan juni. Jag var ledig i 2,5 månad: var i Småland två gånger, hos mamma och pappa för lite, hälsade på min lillebror i Japan, försökte varva ned och önskade mig bort från Uppsala och ut till landet. Terminen har börjat nu och den är långtråkig. Historia B och jag ska umgås och sedan är jag färdig, examinerad. Men vad händer sen?
Jag har börjat springa igen.

Spring ifatt : del I

Pyssel-lådan tas om hand, har fått en egen plats i skåpet och fyllts på med nya urklipp. 

"När man talade om honom eller tänkte på honom föreföll det sig naturligt att höja blicken och se ut över sjön." : tisdag del II, återförening

Musketörerna har vi kallat oss, genom äventyr, spontanitet och litervis kaffe. Haft smeknamn som 'julle-bulle' och 'farmor' och varit en rörig sammansatt skara av fyra själar (konstnärer på var och ens håll). Spretigt, men kärleksfullt på ett underförstått sätt.

 

Skulle jag behöva kedja fast er vid ett träd för att ni skulle finnas kvar, skulle jag hämta kedjor och lås (av kärlek).

Jag är varthän du går : tisdag del I

Vi packade en ryggsäck med frukost, filt och morgontidning och kassörskan på Konsum tyckte att picknick verkade som en utmärkt idé när Nils sprang in och köpte lyxigt bröd precis efter klockan slagit åtta.
Vi hamnade oplanerat bredvid denna sten i ringen, på meditationsplatsen Frälsarkransen. Passande, vackert och lugnt. Åt frukost, pratade om viktiga saker som; om Japan är ett öppet land för homosexuella eller om kulturen sedan samurai-tiden med maskulina kvinnor inte lett ditåt utan bara till ett annat håll, om fördomar och sådant där.








Blodgrape, lyxbröd, kaffe osv.





Dagen fortsatte med äventyr i Stockholm, hejdå Pia och återförenande med musketörerna, en perfekt tisdag.

Slutet / början + sommarlovet dag ett

Det är en skön känsla, om än väldigt osäker att lämna ifrån sig 42 sidor. Ha en dag ledigt och tillbringa den i en skog, kohage och på en strand. Veta att lördag 10.30 ska kostymen vara på och jag ska ha nycklar i höger ficka, tuggummi i vänster. Rivstartar med att detoxa socker. Äter rawfoodbollar och frukt - dricker fortfarande 3 koppar kaffe om dagen

Så började sommaren med intensivt jobbande, i kostym - bland konsten. Det kändes skönt, men jag var trött. Helt slut faktiskt. Idag, måndag har jag haft min första sommarlovsdag. Jo, precis så - sommarlov!
Projekt ska betas av, fräknar ska samlas, blommor ska luktas på osv. Allra mest ser jag fram mot en vecka i Småland med Nils och Magda. Där ska vi lata oss, promenera i skogar, gå på loppisar (mycket) och kramas, säga hur mycket vi tycker om varandra. Efter Småland vet jag inte riktigt - men det kommer bli fantastiskt.

Den första sommarlovsdagen spenderades med sovmorgon,  lång morgonpromenad, pannkaks-brunch, strosande på stan, fika med Jonatan och oerhört god middag (röda linsbiffar, halloumi och sallad). Jag hade inte bråttom någonstans, bara en sån sak. 

I en av många betydelser skall jag nu alltså börja leva med konst

Ta sig tid att umgås

Senaste veckan har varit panikslagen vs. euforisk om vartannat. C-kursen lider mot sitt slut och uppsatserna är inskickade, ventilerings-tid är bestämd och arkivexemplaret inlämnat. Driva, min Driva far iväg på nya äventyr på fredag och det har bidragit (förutom den fantastiska och läskiga känslan av att vara klar, samt att det är sommar på riktigt) till att vi maxat. Allt, hela tiden. Det har varit mycket av allt livets goda skulle vi kunna säga. Frukostar, luncher, middagar, fikor, promenader, fotografi, skratt och återföreningar. Det är fint just nu, det mesta. Har svårt att få ur mig all den glädje jag samlat på mig, vill kramas och dansa - allt på samma gång. Kan inte nog tala om hur mycket jag tycker om mina nära och kära.

   

Jag har fyllt 22 år. Frukost på sängen och fika hela dagen, sedan ett äventyr med Driva (och Magda) - visade mina föräldrars hus, skogen och favoritloppisen. Mycket bra natt/dag. Förljande kväll firade vi allt som behövde firas, jag fick fina presenter och vi åt god mat i gott sällskap. Åkte karusell och vandrade vidare till Linnéa och Nils balkong där vi återförenades Konstvetenskap A-orginal så att säga.  Nils somnade på soffan och sedan gick vi hemåt.

                      

"Jag blir 3 i maj" säger han stolt, "det är i morgon säger jag, du blir 3 i morgon" och han svarar "ja-a! och ler"

Viggo och Magda är fina vänner, hon följer efter honom och han bestämmer på ett bra sätt "nej Magda, sitt!" säger han och hon lyder. Han gör mycket tydligt för oss att han är stor nu, t ex vågar man (efter lite peppande ord) ta sig genom hela klätterställningen själv, och åka rutschkanan ned. 

Gråtmild/Paris väntar

I glädjen de sista veckorna av terminen bjuder på glömmer jag att hon ska flyga iväg, inte bort, iväg. Det är lätt att bli gråtmild tänker jag, och håller inte tillbaka om det blir så. Försvinna kommer hon inte, men bara lyfta ett tag - pröva vingarna igen. Igen, därför att det är så hon vill leva och ingen kan stoppa henne. Ingen får stoppa henne.

Början är svaga minnen med ljuspunkter. Ihresalen, kaffe och kladdiga anteckningar fulla med citat. Nu gäller  framtiden och äventyren den ska bjuda på. Vem vet vad som händer, kanske reser vi till Paris, för det vore en stad värd våra olika kunskaper, värd skavsår och sena nätter, tidiga mornar.

Det är en vecka kvar, eller lite mer. Vi vet inte när Paris blir av, och hon vet inte riktigt vilken världsdel hon ska vandra på. Jag har fyllt år och hon kommer hit på födelsedagen innan sin tvättid för att äta special-veganska wienerbröd jag bakat. Tar sig tid. Är bestämd, vet det hon vill.

Men hon har också skrivit grattis till mig här. Där av gråtmildheten.

Att alltid kunna återvända, komma tillbaka, packa upp kartonger. Om ett och ett halvt år vem vet då egentligen - vad som blivit av oss (jag kommer vänta med öppna armar och en plåt bullar)

Enkel middag med Driva en tisdagskväll, viktiga samtal om vardagliga ting. Vi såg på Äntligen Hemma för det har jag gjort sedan jag var 12 år, sappade mellan det och Människans historia på Svt2, men det gjorde oss irriterade/malliga då våra kunskaper från Historia A gjorde sig påminda och vi kunde peka ut att pilbågen faktiskt inte användes 10.000 år f.v.t vilket gjorde programmet orealistiskt. Hytte med fingrarna och skrattade åt oss själva på ett bra sätt.
En kväll med apelsinchoklad och kaffe under filtar i soffan, "nu har jag det bra" sa hon och jag log, la en filt på frusna fötter. Sedan Bergs bärbara talkshow och "vilket slott"? Genialiska personer och citat som "and if you kisar I have quite a kropp".

Driva 

Fingervågor : frisyr typisk för 20-talet / att dra fingrarna längs någons rygg

De drack champagne ovetandes om börskraschen och ett andra världskrig. Dansa Charleston och lev lite.

Lördag den 18 maj bjöd på en solig kväll: vi skulle fira Pia's födelsedag två veckor sent med knytis-middag och The Great Gatsby varför temat för kvällen var 20-tal/flärdfullt/fint/glittrigt osv. I sann 20-tals anda tog vi oss igenom några flaskor champagne (champagne + sorbet, champagne + frukt och bär, champagne som den var osv).

Och så satte vi standarden för sommaren (hoppas att vårt 20-tal aldrig tar slut).

Vi kan åka redan i morgon, bara ta med oss varandra

Du är inte hemma och jag gråter för det

vill inget annat än att umgås

ett stort projekt är avklarat och jag skapar nya

ignorerar andra

Tiden går långsammare nu och det gör inget

om jag sover till klockan åtta

för att sedan läsa till klockan tolv

Man måste lära sig varje år 

allt känns nytt och främmande

kunskaperna har gått förlorade

men jo : man bränner sig i solen

vill göra det, känna våren

låta fräknar komma

Som någon sagt : tystnaden är det viktigaste

jag tycker om den bekväma, okonstlade

men nu vill jag inte vara tyst längre

det behövs dagar av varandra och

ord, kärlek, omfamningar

som fått tryckas ned vill blomma ut

tid för sig själv, lugn takt

det finns inget som heter snabbt

det finns bara starka viljor

och äventyr

Vi tar bilen dit och stannar

helst lite för länge

så vi är trötta på närhet och 

att tid och kärlek när vi kommer hem

så att kroppen skriker efter stad 

och tid för sig själv på ett annat sätt

Om frihet och ensamhet var samma sak

Stockholm - Helsinki, och citaten haglade : del I

Måndag till onsdag tillbringades tillsammans med c-kursarna, tur och retur till Helsingfors; Senatstorget, Kiasma och Ateneum - stadsvandring, sol och många intryck. Vår kursansvariga samt proferssorer och föreläsare vi haft under våra tre terminer åker med och det är verkligen semester.

Det var skönt att inte behöva hejda sig i charader när man vet att det är 'klassisk kolonnordning' som är rätt. Att ens komma på konst- och arkitektur charader kändes - så roligt. Interna skämt (ho-ho!), anekdoter och minnen kom upp, pratades om, berättades om, skrattades åt. 

Vi kom varandra närmare; så dags när det är två veckor kvar av kursen (det är aldrig försent för vänner). Två veckor kvar till opponering/ventilering. Spännande, nervöst, hemskt och helt fantastiskt. 

Vi klämde ur oss flera briljanta citat och slogans under kvällens gång, bland annat "Vikingline - alla är singlar i kväll" som kombineras med ett fotografi av ett tomt dansgolv. Även professorerna lyckades med några riktigt minnesvärda citat, men sådant visste vi redan om dem (ser tillbaka i anteckningar från konstvetenskap a och b, de ler varmt mot mig).